Hej på er!
Först måste jag tacka för alla hälsningar och kommentarer,*TACK* ni är underbara och jag uppskattar det så mycket!!
Vi mår okey,jag P och barnen men jag vet att svägerskan,svågern,svågerns bröder mfl som stod K närmast inte mår så bra.....vem skulle göra det?
K somnade som sagt in Lördags em,lugnt och fint med sina närmaste runt sig,hon lider ej mera nu det är jag helt övertygad om. Men om jag tycker att det är ok att en så levnadsglad och underbar människa dör alldeles för tidigt så är svaret NEJ! K blev 52 år....På 4 månader så har tillvaron för hennes närmaste och för oss vänner slagits bort totalt...finns inga ord kvar,bara en enorm tomhet!
Idag kommer A som gör sina sista dagar här nu,känns skönt att snart få lite egentid och tid till att bo in sig riktigt ordentligt....
P ska till Uppsala i em/kväll så vi ska fylla på kylskåpet lite annars en lugn dag...
Har ont i kroppen,var väntat faktiskt....vi var iallafall på vattengympan i gårkväll vilket var mycket skönt. K var saknad även där eftersom hon i våras gick med mig och några flera där.....
Avslutar med några fina ord som just K sa till mig för ca 2 månader sedan när jag sa att jag tänkte så mycket på henne och att jag tyckte livet var orättvist,till svar fick jag "tänk inte FÖR mycket bara"
Kram Pia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Godmorron!
Förstår att ni är ledsna & att de närmaste sörjer mycket..
Min svägerskas mamma gick oxå bort för tidigt. Cancer med snabbt förlopp & månader av lidande. Vi & dem tyckte det var skönt när hon fick somna in. När hon fick ro. Men saknaden som svägerskan har är stor...
En god vän till mig sa ngr tänkvärda ord när hennes bästis dotter tog sitt liv 14år gammal & vän till min dotter: - Jag är ledsen, jag saknar & sörjer, men jag måste kontrollera mig. Det var inte min dotter. Jag kan inte sörja mer än familjen & min vän behöver inte min sorg. Hon behöver mej...
Visst är det så...
Hoppas du får en bra dag & att kroppen bättrar på sig...
Kram
Herregud så hemskt för er alla..en så ung människa borde fått leva o verka i många år till..det e en vidrigt hemsk sjukdom..man kan bara önska att de snart har ett riktigt bra botemedel så detta inte drabbar fler..varma kramar
Hej Pia.
Jag har aldrig träffat dig, men Jessica har berättat vad som hänt. Det är alltid stor sorg när nära anhöriga rycks bort. Min pappa avled av sviter av diabetes när han var 38 år gammal, då var jag bara 15 år. Saknaden efter honom är oerhörd då jag var pappas flicka. Han var den enda människa som jag kände kärlek och omtanke ifrån på ett ärligt sätt.
Sorgen blir lättare att bära bara tiden får gå, och minnen dyker upp ofta, men just nu förstår jag om det känns tungt.
Känner med dig, och skickar dig en kram. Hälsningar Petra
Hoppas
Petra: Tack snälla snälla du!! Dina ord gick rakt in i hjärtat!
Har hört talas mycket om dig också!
Ville svara dig men det gick ej att klicka på din profil så jag svar här!
Jag blev mycket glad för dina rader här,önskar det fanns fler sådana god själar där "ute"!
Inte lätt att mista nära och kära då man är 15 år,hoppas du kunnat bearbeta det och mår ok nu.
Miste min Pappa för tio år sedan,svärfar i Maj och nu K....,försöker prata och bearbeta det som händer annars blir det för mycket!
Hoppas vi hörs mera,skulle vara skoj att lära känna dig!
Jag har Facebook,fråga Jessica efter mitt namn där så kan vi "prata" mera om du vill!
Kram till dig
Men vännen, har du oxå facebook, vill oxå ha din tillåtelse till din sida.
Men ingen av oss vill väl skriva sitt efternamn här.. *fniss*
Usch ja,, hoppas att er sorg inte blir alltför påtaglig nu när ni har haft det så jobbigt med sorg runtomkring er såppas tätt som ni har haft.
Men, att den är jobbig förstår jag ju fullt ut.
Denna värk ja,, nu börjar den leva runt i min kropp oxå.. :o((
Märks sååååå väl när hösten kommer med dess luft.
Jag mår sämre direkt i min värk.
Fy fasingen..!! :o((
Försök i alla fall att ha det såå bra som du kan ha det nu vännen och låt inte tankarna ta över (vet, lätt för mig att säga).
STOR Kram din vän Annelie
*kramar om länge* Du finns i mitt hjärta vännen! Tänker mycket på dig de här dagarna. Håller med dig om att det är alldeles för tidigt att somna in när man är 52. :( Hoppas att du får en bra dag trots omständigheterna! *puss på dig*
Miste min mormor vid den åldern, fast av hjärnblödning. Ja det är alldeles för ungt.
Tänker på dig/Kram Stina
Ja, vi har haft det toppen. Nu vill jag ha fredag igen.. Ser ditt inlägg "Sorg", jag får en klump i magen, jag blir så tagen. Ha en fin måndag! Kram Madeleine
Skicka en kommentar