Varning för mycket långt inlägg....
Den 30/4-08 fick min man ett samtal från sin pappa T 64år,han mår dåligt och sluddrar i telefonen.P sitter i bilen redan och åker direkt till pappa samtidigt ringer han ambulansen för att kolla att hans pappa redan ringt dit som han sa.När P kommer till sin pappas hus har redan ambulansen hämtat honom och åker i ilfart till sjuhuset.
Han har fått en stroke,en stor stroke som några dagar senare kräver en avancerad operation i hjärnan. Vi vakar över honom dag som natt,han är halvsides förlamad och väldigt dålig. Konstig nog eller tack vare sin mycket goda fysik så återkommer han och förlamningen släpper,han kommer hem från sjukhuset i slutet av Juni men en lång rehabliterng framför sig. Från att ha varit helt fullt frisk och klarat sig själv till att ha hemtjänst dygnet runt och handikapp anpassat hemma.
Samtidigt som svärfar låg ny opererad på nevrointensiven i Linköping får vi veta att vår äldsta dotter M 13 år måste operera sin rygg minst två ggr pga kraftig scolios.
hennes smärtor blir bara värre och värre och i Oktober-08 opereras hon 1:a ggn...det var ett mycket tufft dygn på intensiven för både henne och mig...
1 vecka senare åker vi hem och hon stannar hemma yttligare 3 veckor innan hon kan börja i skolan på halvtid....sen kommer hon i gång,trött och sliten men ändå tuff och vilje stark...några vänner försvinner och hon kämpar för att "smälta in"
Lagom till att hon är till baka så är det dags för operation nr:2.
Det blir jul och nyår även detta år,precis efter alla helger den 9/1 väcks jag tidigt på morgonen av att P ringer,jag förstod direkt att något var fel...hade känt det även när jag sov....han är på sjukhuset....min älskade livskamrat har endast fem minuter hemmifrån kört av vägen och kraschat in i ett träd brevid en bergvägg....han hade änglavakt....choken är stor och vi funderar mycket över livet och om vad som är viktigt för oss...så här såg bilen ut efter kraschen:

Operaton nr:2 för dotter M sker den7/4-09.....en mycket större operation en den 1:a och dygn på intensiven med en mamma och pappa som är mycket oroliga....10 dagar på sjukhuset,sen hem och hemma 3 veckor nu med....en tuff väg till baka som denna gång gick bättre,hon visste vem hennes vänner var...men tufft för en tjej på 13år!

Under hela denna tid,kämpade vi med svärfar som fick kramper både nu och då...en ständig oro att han skulle bli sämre....
Någon gång precis då vi kom hem från sjukhuset drabbas svärmors man M av en hjärtinfarkt....chokade i gen...vad händer?? M tar sig tillbaka och har återhämtat sig...men vilken omtumlande händelse...
Den 10/5 får vi på morgonen oväntat besök av svåger C,kände direkt då jag såg honom att nu är något väldigt fel....Svåger C jobbar på akutmotagningen....
Han samlar oss i soffan och berättar med stockande röst att svärfar,P's pappa hittads död hemma på morgonen av hemtjänsten....
Självklart trodde vi att det var en ny stroke,men obduktionen visade att det var en kraftig hjärtinfarkt......
Vi fattade ingenting...em/kv innan var han hemma hos oss och firade sonen S födelsedag.....när han gick så sa han till mig "hej då Pia tack för allt"
Har aldrig sett min älskade P så förtvivlad förut....hans älskade pappa var död endast 65år gammal...
En jobbig tid följde med begravnig och annat...Maj månad liksom försvann.
Ganska snart efter hans död så bestämde vi oss för att ta över hans hus,den historien vet ni ju....
Innan begravningen ,bara dagar innan kommer nästa smäll.Svåger C's underbara mamma K får beskedet att hon har LeverCancer och kommer att dö! Det finns inget bot bara lindring....52år...levnadsglad som få...glad,possetiv och alldeles jätte glad för att fått blivit Farmor i Augusti-08.....det gör fruktansvärt ont i oss....vill inte förstå....K sommnade in den 26/9,fyra månader efter hon fått beskedet om att hon var döende....Hennes begravning är på fredag...
Så där är vi nu....vi är trötta och slitna...hur mycket ska vi orka?
Samtidigt sen i Maj så har P och jag sålt vårt hus,renoverat och flyttat in i svärfars hus...är ej klara ännu....men vi har tagit en paus...krafterna är slut....
Sorry för ett superlångt inlägg,förstår om ni inte orkar läsa...men behövde få skriva av mig...
Kram Pia