Den 30/4-08 fick min man ett samtal från sin pappa T 64år,han mår dåligt och sluddrar i telefonen.P sitter i bilen redan och åker direkt till pappa samtidigt ringer han ambulansen för att kolla att hans pappa redan ringt dit som han sa.När P kommer till sin pappas hus har redan ambulansen hämtat honom och åker i ilfart till sjuhuset.
Han har fått en stroke,en stor stroke som några dagar senare kräver en avancerad operation i hjärnan. Vi vakar över honom dag som natt,han är halvsides förlamad och väldigt dålig. Konstig nog eller tack vare sin mycket goda fysik så återkommer han och förlamningen släpper,han kommer hem från sjukhuset i slutet av Juni men en lång rehabliterng framför sig. Från att ha varit helt fullt frisk och klarat sig själv till att ha hemtjänst dygnet runt och handikapp anpassat hemma.
Samtidigt som svärfar låg ny opererad på nevrointensiven i Linköping får vi veta att vår äldsta dotter M 13 år måste operera sin rygg minst två ggr pga kraftig scolios.
hennes smärtor blir bara värre och värre och i Oktober-08 opereras hon 1:a ggn...det var ett mycket tufft dygn på intensiven för både henne och mig...
1 vecka senare åker vi hem och hon stannar hemma yttligare 3 veckor innan hon kan börja i skolan på halvtid....sen kommer hon i gång,trött och sliten men ändå tuff och vilje stark...några vänner försvinner och hon kämpar för att "smälta in"
Lagom till att hon är till baka så är det dags för operation nr:2.
Det blir jul och nyår även detta år,precis efter alla helger den 9/1 väcks jag tidigt på morgonen av att P ringer,jag förstod direkt att något var fel...hade känt det även när jag sov....han är på sjukhuset....min älskade livskamrat har endast fem minuter hemmifrån kört av vägen och kraschat in i ett träd brevid en bergvägg....han hade änglavakt....choken är stor och vi funderar mycket över livet och om vad som är viktigt för oss...så här såg bilen ut efter kraschen:
Operaton nr:2 för dotter M sker den7/4-09.....en mycket större operation en den 1:a och dygn på intensiven med en mamma och pappa som är mycket oroliga....10 dagar på sjukhuset,sen hem och hemma 3 veckor nu med....en tuff väg till baka som denna gång gick bättre,hon visste vem hennes vänner var...men tufft för en tjej på 13år!
Under hela denna tid,kämpade vi med svärfar som fick kramper både nu och då...en ständig oro att han skulle bli sämre....
Någon gång precis då vi kom hem från sjukhuset drabbas svärmors man M av en hjärtinfarkt....chokade i gen...vad händer?? M tar sig tillbaka och har återhämtat sig...men vilken omtumlande händelse...
Den 10/5 får vi på morgonen oväntat besök av svåger C,kände direkt då jag såg honom att nu är något väldigt fel....Svåger C jobbar på akutmotagningen....
Han samlar oss i soffan och berättar med stockande röst att svärfar,P's pappa hittads död hemma på morgonen av hemtjänsten....
Självklart trodde vi att det var en ny stroke,men obduktionen visade att det var en kraftig hjärtinfarkt......
Vi fattade ingenting...em/kv innan var han hemma hos oss och firade sonen S födelsedag.....när han gick så sa han till mig "hej då Pia tack för allt"
Har aldrig sett min älskade P så förtvivlad förut....hans älskade pappa var död endast 65år gammal...
En jobbig tid följde med begravnig och annat...Maj månad liksom försvann.
Ganska snart efter hans död så bestämde vi oss för att ta över hans hus,den historien vet ni ju....
Innan begravningen ,bara dagar innan kommer nästa smäll.Svåger C's underbara mamma K får beskedet att hon har LeverCancer och kommer att dö! Det finns inget bot bara lindring....52år...levnadsglad som få...glad,possetiv och alldeles jätte glad för att fått blivit Farmor i Augusti-08.....det gör fruktansvärt ont i oss....vill inte förstå....K sommnade in den 26/9,fyra månader efter hon fått beskedet om att hon var döende....Hennes begravning är på fredag...
Så där är vi nu....vi är trötta och slitna...hur mycket ska vi orka?
Samtidigt sen i Maj så har P och jag sålt vårt hus,renoverat och flyttat in i svärfars hus...är ej klara ännu....men vi har tagit en paus...krafterna är slut....
Sorry för ett superlångt inlägg,förstår om ni inte orkar läsa...men behövde få skriva av mig...
Kram Pia
10 kommentarer:
Ni har gått igenom en hel del du och din familj. Det tar på ens krafter. Nu får ni blicka fram åt och se livet från den ljus sida så hoppas jag att allt ordnar sig och att ni får lite ro.
Vicki
Jag har läst vart enda ord! Grinade mellan raderna! Ni förtjänar verkligen inte allt som har hänt! Du finns i mina tankar och i mitt hjärta och du kommer alltid att finnas där min älskade vän! *puss och kram*
'stor styrkekram'
Jag har läst igenom allt och jag RYSER... Vad jobbigt.. Men man får inte mer än man klarar av sägs det... Ni är speciella. Ni försöker ta vara på det fina även i de jobbiga Det måste va fantastiskt att få göra svärfars hus till ert.. Nu mår han bra & ni när ni låter huset leva vidare <3
Din dotter får tyvärr lära sig livets hårda skola.. Först sitt eget mående och sen vänner som sviker. Min tjej gick igenom samma dilemma när hon fick en spricka i armen & slog armbågen ur led.. DÅ förväntar man sig hjälp+omtanke av vännerna men de vände henne ryggen för hon kunde ju inte göra ngt kul. Då rasade allt & vår dotter blev deprimerad. Det sliter även på mamman. Men byte av skola har gjort henne gott. Hon har livskvalité. Bra att er dotter vet vem hon kan lita på & att hon é "på g" igen.
Svägerskans mamma. Så obegripligt & sorgligt.. Det kan jag ej se ngn mening med. Fortsätt bry er om. Ni behöver varandra nu och alltid..
P s änglavakt Fantastiskt!
Fortsätt vara Pia.. Det gör du så bra <3
KRAM
Åh tack vad ni e goa! Ni gråter jag,blir så rörd av era ord!
Kram
Älskade älskade vännen.... Usch vad mycket som har hänt egentligen. Man ser det nu när man läser allt så här. Plus allt annat, du vet vad jag menar.
Ring om du behöver gråta mot någon, jag finns här min bästis, även om det är ett par timmar ifrån....
Älskar dig gumman
Ett jobbigt år för er och jag är glad att vi åter fått kontakt med varandra. Hoppasvi får komma på besök snart =)
Kram Malin
Hur mycket kan en människa orka med? Min kurator sa att man får tänka att det är dom som är starka som drabbas just för att man orkar och klarar av det hela. Ord som kan kännas så fel när man är i det svåra men ändå på något sätt lite tröstande.
Det finns egentligen inte mycket att säga än att bara tala om att du och din familj finns i mina tankar och jag önksar er allt det bästa. Och skickar en styrkekram genom cybern.
Och skriva av sig kan ibland vara den bästa av terapier.
Stor kram /M
Hej på er!
Har lämnat en liten kommentar hos er som jag kunnat.
Malin: Vad roligt att du hittat hit!
Tack för dina fina ord! Jag är också jätteglad för vår kontakt och ser fram emot att ni ska komma hit.
Monachos: Tack för din stöttande kommentar! Tänkvärda ord!
Kram och tack till er alla!
Jag ryser !!....ja hur mycket ska man orka.
Förstår dig/er att ni nu måste börja smälta allt som ni har gått igenom. Det är tungt och det kommer säkert att komma i omgångar, vilket är tur det. Hjärnan är finurlig trotts allt.
Hoppas så att det får vara bra nu för er :O)
Kram på dig/Stina
Oj, va mycket elände ni har fått utstå...
Förstår att det stundtals måste bli övermäktigt...
Känner för er och särskilt för dottern som gått igenom såna svåra operationer...
Jag önskar henne all lycka i framtiden, och att ni alla ska få ro snart...
Sänder en varm kram till er alla..
Skicka en kommentar